FOOBARDäremot har Ukraina-kriget fört med sig en del ”positiva” (om man nu får yttra sig så?) saker för lantbruket i Sverige. Äntligen fick regeringen en otäck pinne i sidan när de insåg att det inte alls är självklart att kunna importera den mat som krävs för att försörja landet. En tråkig insikt efter att de ganska länge försökt krångla till produktionen av mat för de svenska producenterna. Regeringen insåg att lantbruket behövde stöd, vilket är trevligt när man vanligen sätter käppar i hjulet för att producera mat på det sätt som är absolut billigast, effektivast och som framför allt finns tillgängligt. Ge oss ett alternativ, med rimliga ekonomiska förutsättningar, så lovar nog de flesta att de kommer gå med på det!
Nog för att jag inte gillar gnäll, men jag är sannerligen inte speciellt förtjust i orättvisor heller. Och orättvist anser jag att det är när människor från en verklighet långt ifrån vår sitter och bestämmer åt oss. Det har sedan länge varit ganska allmänt känt att lönsamheten är låg och lantbrukarna jobbar dubbelt så mycket som gemene man och ändå ska man pressas allt hårdare, trots att man har ett av världens viktigaste jobb. Jag har sedan liten fått lära mig att vara rädd om det jag har och det tycker jag politikerna tappat bort lite i viljan att vara bäst och miljövänligast. Tack och lov så kommer stödmiljoner och skattereduktioner, samt lite annat smått och gott förhoppningsvis i vårbudgeten, som vi får hoppas, kan klubbas igenom med en större tanke på Sveriges livsmedelsproduktion och lantbruk än vad man tidigare verkar ha haft.
Jag hoppas verkligen att ”Mandelmann-effekten” som kom med coronapandemin kan ha gett det svenska folket en större förståelse för det jobb och de ekonomiska förutsättningar som finns ute på de svenska gårdarna. Visst är det trevligt att folk vill ha hushållsfår i trädgården, men det går absolut inte att jämföra med professionell verksamhet. Gladeligen kan trädgårds-/hobbyfåren få kosta lite mer, men det är inte verkligheten och sannerligen inte den bild jag vill förmedla av det svenska lantbruket. Vad vi alla inom branschen gör är hedervärt och det är otroligt hur vi gång på gång rest oss efter motgångar och hittat lösningar. Hur många andra företagare kan stoltsera med det? Jag vill säga att alla i branschen, oavsett jobb, är lika viktiga för livsmedelsproduktionens överlevnad. Vi kommer att klara även denna kris, förhoppningsvis med politiker och konsumenter som kommit närmre branschen och vill förstå den. Och jag hoppas verkligen att vi i framtiden kan komma på ett sätt att få upp lönsamheten, och kunna ta ut både ordentlig lön och ha råd att ta semester. Därmed kan det kanske bli en ännu mer intressant bransch att jobba inom, när arbetsgivarna inte dagligen behöver oroa sig över ekonomin eller är trötta. Detta ämne har jag faktiskt ägnat mina fem senaste veckor åt i mitt examensarbete: ”Hur kan de gröna näringarna få bättre arbetsgivare?” Min tanke bakom valet av ämne är att vi behöver vara förberedda när intresset för vad vi gör ökar, för trots allt har det förhoppningsvis börjat våras för lantbruket.
Stina Andersson
Agroteknikerstudent