”Se skörderester och mellangrödor som en resurs”

Möjligheterna vid ökad användning av skörderester och mer odling av mellangrödor är stora. Det är budskapet i nya rekommendationer från en forskargrupp vid SLU.

I nya policyrekommendationer från SLU, som publicerades i början av juni, framhålls vikten av att utnyttja förnybara resurser på ett effektivt sätt. Syftet med rekommendationerna är att peka ut vägen mot mer hållbara och självförsörjande jordbrukssystem.

Enligt forskarna är det avgörande att använda inhemskt producerad biomassa som råvara för livsmedel, foder, bränslen och material. Konkret handlar det om att använda mer av skörderester och att odla mer mellangrödor.

Med skörderester syftar man på exempelvis halm från spannmål och oljeväxter samt blast från till exempel sockerbetor och potatis.

Mellangrödor avser odling av exempelvis oljerättika, honungsört eller rajgräs mellan huvudgrödor. Syftet är att ha bevuxen mark året om. Idag odlas mellangrödor inte med avsikten att de ska skördas.

– Skörderester och mellangrödor är resurser som vi skulle kunna använda mycket mer än idag, men då krävs satsningar i form av exempelvis ekonomiska stöd liksom investeringar i anläggningar för förädling av biomassa och biogasproduktion. Samtidigt skulle detta kunna bli en bra affär för både jordbruket och miljön, säger Thomas Prade, en av författarna till policyrekommendationerna, i en nyhet från Greppa Näringen.

Thomas Prade forskar om nya sätt att intensifiera jordbruksproduktionen utan att påverka livsmedels- och foderproduktionen negativt.

Stort energiinnehåll

Det finns över två miljoner ton skörderester tillgängliga i det svenska jordbrukslandskapet, enligt den nyligen publicerade skriften. Energiinnehållet motsvarar cirka tio terawattimmar, vilket är mer än dagens användning av avverkningsrester från skogsbruket i energisektorn.

När skörderester används som strömaterial i stallar eller lämnas kvar på åkern blir de en del av kolkretsloppet, men forskarna skriver att en del av skörderesterna i stället skulle kunna användas som råvara för livsmedel och foder, biomaterial, bioenergi, växtnäring och kol via bioraffinaderi- och biogasprocesser.

Störst tillgång på skörderester finns i Skåne, Västra Götaland och Östergötland. Spannmålshalm från främst vete och korn är den största kategorin och utgör över 80 procent.

Forskarna menar att borttagning av skörderester ovan jord endast i liten grad påverkar markens kolnivåer, eftersom rotsystem och kolrika ämnen som kommer från rötterna blir kvar i marken och utgör en stor del av det stabiliserade kolet.

Mellangrödors potential

Enligt forskarna innebär en ökad användning av skörderester och mer odling av mellangrödor inte att det skapas en konkurrens med produktion av livsmedels- och fodergrödor, utan däremot att odlingssystemet stärks.

Mer än 35 procent av den odlade arealen i Uppsala, Västmanlands, Örebro och Västra Götalands län skulle kunna ha mellangrödor, enligt forskarna. ”När oljerättika används som modellgröda kan upp till 380 000 ton biomassa skördas varje år, varav en tredjedel i Skåne”, skriver man.

Regelbunden odling av mellangrödor kan öka kolinbindningen med i genomsnitt två ton per hektar i ett hundraårsperspektiv, vilket motsvarar cirka tre procents ökning.

Mellangrödor har också potential att minska kväveläckage och förbättra markhälsan. Enligt forskargruppen minskar problem med nematoder och ogräs, erosionsrisken minskar och biodiversiteten i jordbrukslandskapet ökar.

Dessutom kan beroendet av mineralgödsel minska om rötresterna från den biomassa som använts för biogasproduktion återförs.

”Se mellangrödor som resurs”

– Vi vill ändra synen på hur man tänker kring skörderester och mellangrödor – och se det som en resurs. Samtidigt vill vi visa att biomassan kan användas med bara marginell inverkan på markkolsnivåerna, något som jag vet oroar lantbrukare och i förlängningen också politikerna, säger Thomas Prade till Greppa Näringen.

För att användandet av skörderester och mellangrödor ska nå sin fulla potential krävs enligt forskarna riktade styrmedel som stödjer hållbart biomassauttag, effektiv förädling och marknadsutveckling.

– Då skulle vi snabbare kunna lösa de återstående praktiska frågorna kring hur detta ska göras, vilken teknikutveckling som behövs och hur samhället ekonomiskt kan stödja denna process, säger Thomas Prade.

Pär Andersson