1,2 miljarder kronor per år

Så mycket kan en bred utfasning av växtskyddsmedel som bildar TFA kosta jordbruket enligt Växtskyddsrådets analyser.

Trifluorättiksyra (TFA) är ett PFAS-ämne som är mycket rörligt i vatten och mark och som heller inte bryts ned naturligt i miljön, vilket gör att det på lång sikt utgör ett hot mot grundvattnet. Därför beslutade Kemikalieinspektionen hösten 2025 att skärpa sin prövning av den här gruppen av växtskyddsmedel.

Nu har Växtskyddsrådet analyserat vilka konsekvenser en utfasning av växtskyddsmedel som kan bilda TFA kan få för svensk livsmedelsproduktion. Och analyserna visar att konsekvenserna kan bli betydande. Särskilt om fler växtskyddsmedel försvinner samtidigt.

Sammanfattning av analysen

Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen har sammanfattat konse­kvenserna i en rapport och skriver där att KemI just nu omprövar 38 växtskyddsmedel på den svenska marknaden som innehåller sex verksamma ämnen som kan brytas ned till TFA: diflufenikan, flonikamid, fluazinam, fluopyram, mefentriflukonazol och tau-fluvalinat. Omprövningen ska vara genomförd senast den 30 april 2028. Utöver dessa finns det ytterligare 14 produkter i Sverige med verksamma ämnen som kan bilda TFA. Deras framtida status kan påverkas av beslut på EU-nivå eller nya vetenskapliga rön, men i ett bredare scenario kan alla komma att fasas ut över tid.

Fungicider

Sju av de berörda ämnena används som fungicider. Konsekvenserna av förbud bedöms vara:

• begränsade till måttliga i stråsäd, fröodling och oljeväxter, förutsatt att andra fungicider finns kvar
• betydande i sockerbetor, där svampsjukdomen Cercospora kan orsaka skördeförluster på 20–40 procent
• mycket omfattande i flera trädgårdsgrödor.

Insekticider

När det gäller insekticider skulle bekämpningen vid ett förbud i stor utsträckning vara hänvisad till endast ett verksamt ämne, acetamipirid. Det ökar risken för resistensutveckling och begränsningar av bredare behandlingsstrategier. KemI bedömer även att effektiv bekämpning mot flera viktiga skadeinsekter riskerar att försvinna, bland annat mot:

• bladlöss som sprider rödsotvirus i spannmål
• jordloppor i oljeväxter
• bladlöss i ärter och åkerböna.

Värdet av den kemiska bekämpning som riskerar att försvinna i jordbruksproduktionen har uppskattats till cirka 130 miljoner kronor per år. Dessutom kommer det eventuellt leda till ändrade odlingsmönster och begränsa möjligheterna att bekämpa skadeinsekter i exempelvis morot, äpple och jordgubbar.

”Dessa grödor säljs i stor utsträckning som färskvara med höga kvalitetskrav och låg tolerans för skadegörare. Om angrepp inte kan bekämpas riskerar hela skördar att kasseras, vilket kan göra odlingen ekonomiskt alltför riskabel.” står det i sammanfattningen.

Det har även gjorts en analys av vilka effekterna kan bli för herbicider och potatis. Läs mer om dem på sidan 11.

Sammantagna effekter

De kvantifierade konsekvenserna uppgår till cirka 1,2 miljarder kronor per år i det mer omfattande scenariot där samtliga ämnen som kan bilda TFA fasas ut. Utfasningen av dessa ämnen kan även leda till ökade resistensproblem hos ogräs, svampar och insekter. Men det skulle även försvaga robustheten i växtskyddsstrategierna i svenska jordbruks- och trädgårdsproduktion. Om en utfasning blir aktuell krävs tidiga anpassningsåtgärder, exempelvis i form av stärkt integrerat växtskydd, andra växtskyddsmedel samt forskning och teknikutveckling.