”Det var väldigt mycket kul som vi gjorde då”

Med inspiration från både svenska kollegor och utländska förebilder, har Tomas Olsson i över 25 års tid utvecklat sin egen lammproduktion och aktivt drivit på för den svenska fårnäringens utveckling.

Tomas Olsson driver lammproduktion på Norrby Gård utanför Kungsör, med 1 000 tackor plus lamm. Redan som tonåring var han aktiv i föreningslivet. Som 20-åring startade han bland annat en lokal fårklubb och deltog i LRF Ungdomen.

I slutet på 90-talet började Tomas att utveckla sitt fårföretag och började då jobba med ett gäng fårbönder från Södermanland som gick ihop och började leverera lamm till restaurangerna. Med Kaj Sjunnesson, som då var en mer erfaren lammproducent, i spetsen började de även driva på utvecklingen för att få fram bättre lamm och en mer professionell produktion än vad det var på den tiden.

– På den tiden slaktades alla lamm på hösten. Men vi insåg att vi måste göra något för att få upp priserna, för priserna bara sjönk och situationen blev ännu värre när vi kom med i EU, säger Tomas.

Bildade Lammproducenterna

I samband med detta bildade man Lammproducenterna år 2000 som ett sätt att knyta ihop nätverket med likasinnade som ville driva på för en professionell produktion. Och för att man tillsammans skulle bli en starkare part som kunde driva diskussioner med både myndigheter och slakterierna.

– Och jag som då var 28 år fick bli ordförande. Jag hade suttit med i LRF Ungdomens styrelse innan, men hade egentligen ingen mer erfarenhet än så.

De började arbeta för att få fram färskt lamm på våren och började lägga upp strategier för hur lammen skulle produceras, vilka raser man skulle använda och hur de skulle utfodras. Och för att lära sig mer åkte man bland annat på studieresor utomlands, exempelvis till Storbritannien, och bjöd in experter till Sverige. Tomas minns tillbaka på den tiden med glädje.

– Det var väldigt mycket kul som vi gjorde då som jag förstått efteråt har haft en stor betydelse för näringens utveckling. Och det var ju då som våra lamm började bli en förebild för andra, som många sedan tagit efter, särskilt med att producera lamm på våren.

Man drog även i gång en årlig baggauktion i Linköping för köttraser, som på den tiden blev navet för hela fårsverige och en viktig träffpunkt.

– Det var ett nav där de bästa baggarna fanns och vi pratade produktion. Och det var en sak som också hela tiden drev fårsverige.

Tekniska hjälpmedel

Tomas eget teknikintresse har också varit en bidragande faktor för utvecklingen av näringen.

Elektroniska vågar tog man in från Nya Zeeland redan 1998. Elektroniska öronmärken har Tomas själv haft på djuren i tolv år och 2004 var han en av de första i Sverige som skaffade sig en fullfodervagn för att effektivisera utfodringen.

– Ibland har mina behov i min egen produktion blivit väldigt starkt kopplad till Lammproducenterna. Då har jag tagit in och testat olika grejer och sedan spridit kunskapen genom intresseorganisationen.

Större intresse

När Lammproducenterna och näringen utvecklades började även politiken och övriga lantbrukssverige visa mer intresse för fårnäringen.

– I dag pratar vi många gånger nöt, lamm och gris i LRF. När jag var på möten med LRF Ungdomen på 90-talet och började prata lamm och att vi behövde göra något åt priserna så skruvade alla bara på sig och ingen kunde något. Men det förändrades ganska mycket då, säger Tomas och berättar om bakgrunden till att både politikernas och branschens intresse för näringen tog fart:

– På 80-talet hade vi kanske en försörjningsgrad på 80 procent på lamm. Men efter EU-inträdet sjönk det till omkring 30–40 procent. Men efter 2005–2010 efter att vi började engagera oss, ökade ju produktionen och det gjorde vi tillsammans med dåvarande Scan som var en motor i det här. Vi ökade produktionen och konsumtionen. En bidragande anledning då var även att grisbranschen hade det tufft och många mjölkgårdar la ner och nötköttspriserna var låga. Så många såg lammen som ett bra alternativ, berättar Tomas.

Intresset från konsument för att äta lamm var otroligt stort omkring 2005–2010, enligt Tomas.

– I Sverige var det mycket restaurangerna som drev på efterfrågan på lamm. Man åt lamm på restaurangerna och blev nyfiken på att laga lamm själv.

Enligt Tomas är lamm fortfarande lika populärt bland konsumenterna. Men 2018 började man tappa och sedan dess har de svenska lammpriserna inte hängt med. Enligt Tomas kämpade man för att få stöd, men fick inte riktigt gehör för sina behov och många valde att lägga ner. Men sedan en tid tillbaka ser man en ljusning efter att priserna på lamm började vända uppåt igen.

– Vem trodde att vi skulle ha priser på över 100 kronor kilot? Och det här är inte bara i Sverige. Det här händer över hela världen. Egentligen är vi väl uppe på medelpriserna i Europa, men priserna är högre i andra länder än i Sverige. Så jag tror att vi nu är nere i botten och vänder när det gäller produktion. Jag hör ju att det ringer många och vill köpa livdjur.

Hoppas på ullen

Under flera år har Tomas även engagerat sig för ullen och har haft samarbeten med både Filippa K och Axfoundation för att få ihop en handelskedja för ull och en svensk industri.

– Det som har visat sig i det här när alla har gjort sitt jobb är att vi kan använda vår svenska ull. Den är inte så dålig som vi trodde. Bara vi talar om vilken kvalitet den har, så att kunden får vad den förväntar sig. Vi har inte riktigt löst alla kedjor än, men nu har jag i alla fall fördubblat priset på min ull. Det täcker ju fortfarande inte klippkostnaden. Men för mig så handlar det om andra värden i det här.

Tomas hoppas och tror att värdet på ull kommer stiga framöver.

– Tittar man på lite längre sikt än bara några år, så måste vi använda alla våra resurser på ett helt annat sätt.

Årets betesmästare

I år blev Tomas även utsedd till Årets betesmästare.

– Jag brinner ju för betesproduktion. Det finns en sådan potential i betade gräs. Jag har ju haft min mentor i Storbritannien som har varit här flera gånger och som har inspirerat mig kring vad man kan göra och visat mig potentialen och hur man ska tänka. För det var ingen som pratade så i Sverige, så vi har ju haft mycket kurser här där jag försökt att dela med mig.

Genom sin betesstrategi har Tomas nästan fördubblat antalet tackor per hektar. Från fem till sex tackor per hektar till tio.

– Det gör att jag har lägre kostnader i dag än vad jag hade tidigare. Jag lägger mera jobb men det är där det finns möjligheter att öka lönsamheten, genom att optimera det man redan har.

En tredjedel av tackorna på Norrby lammar i januari och deras lamm går till slakt runt påsk och tackorna används för att beta marker åt Kungsörs kommun. Nästa gäng lammar i april och går sedan ute och betar hela säsongen. Deras lamm avvänjs i juli och går sedan på speciellt anpassade beten fram till höstslakten.

– 2003 frågade vi restaurangerna om de kunde ta våra höstlamm också, för Scan betalade så dåligt. Och då fick de 30 lamm i veckan. Vårlammen är fortfarande eftertraktade, men i dag är det nästan mer eftertraktat när våra lamm kommer på hösten. Det har svängt och det är ju två olika storys på det här. Vårlammen har mer gourméernas kvalitet. De som betar ute på sommaren har mera grässmak eller viltsmak och det tillagas på ett annat sätt på restaurangerna. Och i dag vet vi också hur vi ska producera ett högkvalitets höstbeteslamm och det är också därför de är så eftertraktade.