Vinterfunderingar
Ytterligare en säsong kan läggas till handlingarna. Denna gång en säsong där många bärgat skördar större än vanligt, men glädjebägaren har tyvärr flottiga tumavtryck i form av låga priser.
För några år sedan var det enklare att förstå prisvariationen, stora lager och stora skördar sänkte priset och vice versa. I dag känns det mer komplext. Till lagrens storlek kan adderas börshajar som spekulerar med råvaror, hur mycket pengar hushållen har att köpa våra produkter med, vilket humör Putin vaknar med och hur många kompisar han har just den dagen och så vidare. Allt hänger ihop i ett komplext maskineri.
Lantmännens sakkunniga spekulerar i att vi förmodligen tyvärr inte nått prisbotten än. Det som kan få priserna uppåt är ännu lägre priser, så att våra kunder börja shoppa spannmål som aldrig förr, skapar efterfrågan och tömmer överskottet. Kurvan över hur invånare i EU känner framtidshopp går just nu kräftgång i svag lutning uppåt. Många odlares framtidshopp är just nu en smula lågt. Kanske blir en del areal osådd i vår.
Politikerna skräms också, än så länge mer på global nivå än här i Sverige. I Nederländerna är målet att få bort var tredje ko och i Danmark ska areal som nästan motsvarar hela Skånes areal planteras med skog eller bli våtmark. Den som lever får se, vi har varit med om sådant här förr. Det har alltid varit något yttre hot som stökat till det. När jag gick på lantbruksskolan för drygt 20 år sedan, var det mycket prat om att snart kommer all trädad mark på de gamla statliga jordbruken i öst vara igång. Det kan vi aldrig konkurrera mot. Förhoppningen på den tiden var att varje kines skulle käka en kotlett eller filé.
Framtiden kan vi bara spekulera i. En klok granne sa att det blir sällan så illa som man befarar men aldrig så bra som man hoppas. Det finns ju vissa små ljusglimtar också. Staten har kommit på att det vore finurligt med interventionslager igen, med start i norra Sverige. Att man börjar där det odlas som minst med spannmål och så klart därför finns brist på lagringskapacitet, är av militärstrategiska skäl. Hur det ska gå till i praktiken får vi se. Och vad det innebär för bönderna är också oklart.
I Lidköping byggs en ärtfabrik som ska processa gula ärtor. De kommer koka ihop någon sörja som bland annat behövs i sportdryck och proteinbars. Ärtor bjuder ofta på en del krångel att odla och är nödbedd på att bjuda tillbaka med stor skörd. Men den gör nytta i växtföljden och höstvete gillar den som förfrukt. Om en ny ärtfabrik kan hjälpa till att få upp priset vore det toppen.
Nu följer en så här långt oskriven vinter. Då ska vi försöka hinna med en tiondel av det vi tänkt oss samt planera inför säsongen 2026. Vad ska man odla då? Där är det många parametrar som väger in. Till viss del vad man gissar att marknaden vill ha naturligtvis. Men tyngre argument är växtföljd, lagringskapacitet och logistik. Sortval är också en nöt att knäcka. Nya sorter, där har man försöken att lita på. Gamla sorter har man erfarenheten att lita på. Det som kan vara knepigt med erfarenheten är att försöka utröna vilket av väder och vind eller sortens egenskaper som vägde tyngst vad det gällde utfallet.
Man brukar höra i branschen att mannaminnet är två år med 80 procents tyngdpunkt på det senaste året. Således kommer naturligtvis nästa år bli succé. Det blir det alltid nästa år. Nu vill jag tillönska er en härlig vinter, vad den innehåller får ni var och en önska. Själv uppskattar jag om vintern är mycket, rent oerhört, kort. Vi kanske hörs till våren igen!
Oscar Volmersten
