Hela mitt liv har jag haft ena foten i den sörmländska leråkern och andra foten i Stockholms innerstad. Som utbildad trädgårdsmästare har jag aldrig lyckats välja mellan landet och staden. När jag fick den där fantastiska frågan för sex år sedan, visade det sig att jag inte behöver välja. Frågan var ”går det att odla något ätbart i den här hästhagen”? Platsen var Ulriksdals Slottspark i Solna, 15 minuter från innerstan. ”Klart det går sa jag”! Nu är jag bonde på arbetstid samtidigt som jag bor i lägenhet i stan.
Frågan kom från min arbetsgivare, en restaurangkoncern som jobbar med lokala smaker och som ville koppla ihop råvaruproduktion med matlagning. Deras långsiktiga tänk på hållbarhet, trovärdighet och kvalitet skapade utrymme för utveckling. Klart vi kan odla sa jag ju, men det handlar ju så klart inte bara om att odla och leverera en produkt. Det handlar även om att utbilda, både personal och gäster. Det handlar om att prata om de där viktiga värdena som hållbar odling bidrar till; biologisk mångfald, mullrika jordar, rikt insektsliv och korta transporter. Vi sätter maten i fokus och visar oss själva och våra gäster att vi bryr oss på riktigt, och vi försöker lära oss att förstå hur vi ska köpa in mat.
Det är just denna typ av samarbeten som kommer driva lokal matproduktion framåt. Det stora värdet i dag ligger inte bara i den färdiga produkten, moroten, utan i resan från frö till morot. Jag tror att många vill jobba med hållbarhet, och profilera sig som ett företag eller verksamhet som tar sitt ansvar. Finns det nått bättre långsiktigt sätt att jobba hållbart, för människa, natur och ekonomi, än att jobba med just hållbar matproduktion?
I dag är vi fyra helårsanställda på vår odling i Ulriksdal. Vi jobbar med att odla grönsaker och blommor åt våra sex restauranger som vi har i restaurangkoncernen. Utöver själva odlandet så dekorerar vi restaurangerna med växtmaterial från odlingen eller omgivningen och så ser vi till att det finns växtlighet kring alla uteserveringar. Under vintermånaderna stöttar vi andra delar av verksamheten på olika sätt, så vår kunskap och arbetsvilja tas tillvara på under hela året. Kostnaden för oss ligger som en övergripande kostnad för alla restauranger, de betalar helt enkelt vad vi kostar och sen tar de allt vi producerar. Vi får ett väldigt litet svinn, eftersom vi har en nära dialog med köken och eftersom det är flera olika restauranger. Det är också lättare för oss att sälja in andrahands sorterade grönsaker, till exempel hagelskadad sallad, eftersom vi pratar med varandra och det som drabbar odlaren även drabbar restaurangen. Vi kan alltså vända en katastrof (hagelskur) till en berättelse som får våra gäster intresserade och våra kök engagerade.
Som småskalig odlare så har jag inte förväntningar på att bli förmögen. Men jag förväntar mig ändå att jag ska kunna ha betald semester, vabba och inte oroa mig för om jag överhuvudtaget kommer kunna fortsätta livnära mig på odlingen även nästa säsong. Trygghet skapar kreativitet och handlingsförmåga. Det i kombination med att du får jobba med din passion skapar ett otroligt starkt driv och resultatet kan bli något alldeles fantastiskt!
Så mitt tips är att våga sälja mervärdet av din produkt! Prata inte bara om kilopriset utan prata om vad mer din köpare får och hitta samarbeten utöver själva försäljningen av produkter. Prata om vilka risker ni bör dela på. Prata också om värdet du ger i form av dig själv, din kunskap och ditt varumärke. Skäms inte för att ta betalt för alla mjuka värden runt omkring din produkt. Det är just de mjuka värdena många är villiga att betala för, till skillnad från den där moroten som ingen vill betala för.
Maria Hult
Bor: Stockholm
Utbildning: Skillebyholm – trädgårdsmästare
Yrke: Odlare
Hjärtefrågor inom lantbruket: Producent- och konsumentansvar för hållbarhet
Maria Hult
Odlare